Det var en gång en liten afrikansk
pojke som hette Noah. Han bodde i en liten träkoja med sin familj som bestod av:
lillasyster Nancy, mamma Nina och pappa George. Familjen var mycket fattig och det var
matbrist i byn där dom bodde. Byn var så liten att staten nästan glömde bort att den
fanns. En kväll började det storma och blixtra. Blixten slog ner rakt i kojan där Noah
och hans familj bodde. Det tog så klart eld och började brinna och när elden hade
slocknat var det bara Noah och Nancy som hade klarat sig. Så började det:
Noah och Nancy var föräldrarlösa. Dom sov i hopkrupna på trottoarer och
ängar och i bland kom det någon medlidsam turist och gav dem några mynt, det var tur
för annars skulle de ha svultit ihjäl. En dag kom det ett par, kanske i
trettioårsåldern, och såg de stackars barnen. Dom gick fram till barnen och frågade
medlidsamt: var är era föräldrar? Barnen tittade undrande på de Svenska turisterna men
dom vågade inte svara.
-Vill ni följa med oss och äta lunch någonstans? Det ville barnen gärna, så
de gick till närmaste kycklingbar. Barnen var så hungriga att dom åt varsin hel
kyckling. Medan dom åt frågade paret (som föresten hette Urban och Ruttga Olsson) om
barnen ville följa med dom tillbaka till Sverige.
Barnen som började tycka riktigt mycket om Ruttga och Urban svarade JA. Dom
visste att det skulle bli svårt men dom visste också att det skulle gå. Det gjorde det
också. Så när Ruttga och Urban åkte tillbaka var dom fyra stycken!
I Sverige började barnen skolan och sedan levde de lyckliga i alla sina
dagar!!!
