Vise män blev stjärngossar
I de svenska traditionerna kring Lucia och jul råder stor förvirring.
Stjärngossarna som finns med i våra Luciatåg hör egentligen hemma
på trettondag jul, som är Heliga tre konungars dag (6 januari). Det är
legenderna som säger att det var tre kungar eller vise män (stjärntydare).
De har fått namnen Kaspar, Melkior och Baltasar. De följde stjärnan till
födelsegrottan i Betlehem. Där hyllade de Jesusbarnet med guld, myrra
och rökelse.
I gammal tid framförde unga pojkar stjärngossespel på trettondagsafton.
I dessa ingick de tre vise männen, ibland Staffan och en ängel, en yngling
utklädd i vit dräkt med gloria, vingar och ljus:
Ängeln sade till herdarna: "Var inte
rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje,
en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är
Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som
är lindat och ligger i en krubba."
Ur julevangeliet.
Kanske har julängeln delat med sig av sina drag till självaste Lucia.
Stjärngossarna gick från gård till gård och sjöng. De samlade in gåvor
till fest och kalas. Ibland fungerade spelet som djäknespel, man
samlade till sin skolgång (djäkne = skolpojke, "gymnasist").
I kyrkor och skolor kan man byta det traditionella julspelet mot
ett stjärnspel liknande de ursprungliga. Där bärs Betlehemsstjärnan
av Staffan stalledräng i spetsen för de tre vise männen och
Herodes.
Då sjungs delvis samma sånger som vid Lucia:
Goder afton, goder afton …, Staffansvisor m.fl.
Se Luciasånger och Staffansvisor.
Adventsstjärnan, som lyst i ett fönster sedan 1 advent, släcks och
tas ned på trettondagskvällen.
Trettondagsafton är en glad dag, lämplig för fest med vänner och
bekanta. William Shakespeares muntra komedi Trettondagsafton
handlar om medeltida firande i England
Åter till Lucia
Åter till Julen
Till Advent
