Tomten och tomtenissarna
I Sverige finns många olika naturväsen. Mycket kända är gårdstomten
och vättarna.
Vättarna var flera och bodde under jorden. De märktes bara när de
blev irriterade.Då kunde de t ex skicka sjukdomar på barnen.
På fäbodarna kallades de vittror. En speciell sort, gruvvätten,
fanns i gruvor. Kanske är ’rumpnissarna’ i Astrid Lindgrens Ronja
Rövardotter en form av snälla vättar. På Island finns landvättar som
det är mycket viktigt att ta hänsyn till (de finns med i det isländska
riksvapnet).
Gårdstomten är liten och ensam och finns på varje gård ("han vaktar
gårdstomten"). Han är klädd i grå vadmalskolt, har träskor eller
skinnstövlar på fötterna och en röd luva på huvudet. Han bor för det
mesta under golvet eller ute i stallet. Om man är snäll mot honom
skyddar han folk och fä mot olyckor t ex brand. Men är man oförsiktig,
så att man kommer på kant med tomten, kan det gå illa. Då kan han ställa
till förtret. På julaftonen skulle man sätta ut en en lite lykta och en
tallrik gröt, helst med en klick smör, på trappen eller förstukvisten.
I Danmark kallas tomten ’nisse’.
Mest känd har gårdstomten blivit genom Viktor Rydbergs diktsaga
Tomten ("Midvinternattens köld är hård…). Den finns i många svenska
hem ofta i Astrid Lindgrens tolkning (1960). Den gamla svartvita
filmen visas nästan varje år på TV under julen.
Nicolaus var en liten pojke i Patara i Mindre Asien (Turkiet). Hans
föräldrar var mycket rika. Nikolaus studerade i Palestina och
Egypten. Han blev biskop i Myra. Han gav av sin rikedom till
fattiga. Enligt legenden kastade han in en pung med guldmynt
genom ett fönster och klappade med sin hand på dörren. Han
skyndade sig att gömma sig så att han inte blev upptäckt. Detta är
en förklaring till varför vi kallar julgåvan för julklapp.
Nicolaus var med vid flera skeppsbrott men lyckades rädda de
nödställda. Han har blivit barnens och sjömännens skyddshelgon.
Många kyrkor är uppkallade efter honom t ex Storkyrkan i
Stockholm.
S:t Nikolaus firades den 6 december. Då gick man runt och delade
ut gåvor till snälla barn. Nikolausfiguren följdes av en varelse, som
var klädd som en bock i svart skinnpäls (symboliserade djävulen).
Efter reformationen försvann Nikolaus och hans plats ersättes av
det lindade Jesusbarnet i processionerna (Jesus sade: "Jag är
världens ljus"). Kanske har denna jesusfigur sedan förts över på
Lucia. Julgåvorna till barnen flyttades fram till julen och delades
ibland ut av julbocken (!).
I många länder har S:t Nicolaus blivit Santa Claus en motsvarighet
till den svenska tomten.
En svensk form av Nikolaus är Niklas och av Niklas kommer Nils.
Smeknamnet för Nils är Nisse ett namn som finns i ordet "tomtenisse".
