Påsken
Den kristna kyrkans största högtid är påsken. Påsken firas till minne
av Jesus uppståndelse från döden. Påsken börjar med själva Påskdagen.
Men även de sista dagarna i fastan, skärtorsdagen och långfredagen,
brukar ibland räknas till påskdagarna (se Stilla veckan).
En del seder
och bruk i kyrkan avskaffades redan vid reformationen (1571) men
lever delvis kvar fortfarande.
På påskafton var fastan slut och man kunde
börja äta som vanligt igen.
Därför har man än idag fest med god på påskafton. En afton är dagen
före en stor högtidsdag och då skall man ha ha fest (jfr julafton,
trettondagsafton, pingstafton och midsommarafton).
På kvällen pryds kyrkans altare igen. Kyrklockorna, som varit mer
eller mindre tysta några dagar, börjar ljuda igen och man spelar på
kyrkorgeln. Det har blivit vanligt att fira en påsknattsgudstjänst
(midnattsgudstjänst).
Påskdagen. På den tredje dagen upptäckte man
att graven, där
Jesus döda kropp hade lagts, var tom. Jesus var åter levande och
alla som tror på honom skall ha ett evigt liv.
Det är högtid och fest i kyrkan. Altaret är klätt med ett vitt
antependium, har sex ljus och påskliljor med björkris i vaserna.
Det stora påskljuset tänds. Orgeln brusar och kören sjunger.
Annandag påsk. Stora högtider firar man också
med en annandag
(före 1772 också med tredjedag och fjärdedag).
Se Påskens traditioner
